Paris Codex

Paris Codex, latin Codex Peresianus, en av de mycket få texter från Maya från tiden före erövringen som har överlevt det spanska prästerskapets bokförbränningar under 1500-talet (andra är Madrid-, Dresden- och Grolier-kodicerna). Dess latinska namn kommer från namnet Perez, som stod skrivet på manuskriptets sönderslitna omslag när det upptäcktes 1859 i ett obskyrt hörn av Bibliothèque Nationale i Paris.

Paris Codex ägnas nästan helt och hållet åt Maya-ritualer och -ceremonier, till exempel den ceremoni som hölls för att fira slutet av en 20-årsperiod. Kodexen är fragmentarisk och består av papper gjort av trädbark, formad i en lång remsa och vikt som en skärm. De 11 enskilda bladen ger 22 sidor med kolumner av glyfer och bilder av gudarna. De årtal som förekommer i kodexen ger en ledtråd till tillverkningsdatumet och placerar den mitt emellan de klassiska perioderna och erövringsperioderna i Mayas historia.

Volymen diskuteras i Bruce Love’s The Paris Codex: Handbook for a Maya Priest (1994).