Godspell

Act IEdit

Föreställningen inleds med Guds röst, som uttalas av Jesus, som förklarar sin överhöghet: ”Mitt namn är känt: Gud och kung. Jag är den mest majestätiska, i vilken ingen början kan finnas och inget slut.” (”Opening (Monologue)”). Rollpersonerna träder sedan in och tar rollen som olika filosofer som sjunger sina filosofier, först ensamma, sedan i kakofonisk kontrapunkt (”Prologue: Tower of Babble”).

Som svar på detta träder Johannes Döparen in och blåser i en shofar för att kalla samhället till ordningen. Han uppmanar dem sedan att ”Bered er på Herrens väg!” och döper de medverkande (”Prepare Ye”). Johannes håller en kort predikan medan Jesus tyst tittar på. Jesus tillkännager sedan sin närvaro och säger att han också vill bli döpt. Johannes ber i stället om att få bli döpt av Jesus. Jesus förklarar att ”Vi gör nu rätt i att anpassa oss till allt som Gud kräver” och låter sig döpas av Johannes. De medverkande går in och sjunger med Jesus (”Save the People”).

I sin första liknelse förklarar Jesus att han har kommit ”inte för att avskaffa lagen och profeterna, utan för att fullborda”. Jesus förklarar för skådespelarna att de som följer Guds lag kommer att förtjäna den högsta platsen i himmelriket. Han berättar liknelsen om änkan och domaren och visar att Gud är en rättvis jurist som kommer att stödja dem som ropar till honom.

De medverkande börjar förstå Jesu läror och tar på sig att berätta historien om fariséen och publikanen som ber i templet: ”Var och en som förödmjukar sig själv skall bli upphöjd!”

När Jesus lär ut lagen om att offra gåvor på altaret, ger skådespelarna sig själva offergåvor. De får lära sig att för att kunna närma sig Guds altare måste de vara rena av hjärta och själ. Därefter spelar de upp liknelsen om den oförlåtande tjänaren en berättelse om en herre och en tjänare som är skyldig honom en skuld. Tjänaren ber sin herre om nåd för att betala tillbaka skulden, och herren beviljar honom skulden. Tjänaren vänder sig sedan till en medtjänare som ”var skyldig honom några dollar” och kräver att han ska betala hela skulden. När herrn hör detta dömer han tjänaren till fängelse. Jesus förklarar moralen: ”Förlåt dina bröder av hela ditt hjärta”. Den person som berättar liknelsen sjunger ”Day by Day”, och alla medverkande sjunger med. Efter sången lär Jesus ut att om en del av dig förolämpar Gud är det bättre att förlora den än att hela kroppen kastas i helvetet.

Därefter spelar skådespelarna charader för att avsluta flera påståenden som Jesus har ställt, bland annat ”Om en man stämmer dig på din skjorta…” och ”Om en man ber dig att gå en mil med honom….”. Därefter spelar skådespelarna liknelsen om den barmhärtige samariten som en pjäs i en pjäs. Jesus förklarar behovet av att ”älska sina fiender” och ”inte visa upp sin religion inför människorna”. Han säger: ”Gud kommer att belöna en god gärning som görs i hemlighet” (”Shhh! Det är en hemlighet!”).

Därefter spelar skådespelarna upp liknelsen om Lasaros och den rike mannen. På jorden festar den rike mannen och Lazarus tigger och blir ignorerad. När Lazarus dör belönas han med himlen, medan den rike mannen hamnar i helvetet. Publiken uppmanas att ”lära sig sina läxor väl”, annars får man räkna med evig fördömelse. När den rike mannen frågar Abraham om han skulle skicka tillbaka Lasarus från de döda för att varna sina bröder om deras förestående undergång, säger Abraham nej: ”Om de inte lyssnar på Moses och profeterna kommer de inte att bli övertygade även om någon skulle återuppstå från de döda.”

Jesus lär ut att ingen människa kan tjäna två herrar (Gud och pengar). En medlem av gänget berättar en historia om en man som tillbringade en livstid med att förvärva de goda sakerna i livet och som sedan dör innan han hinner njuta av dem. Denna person sjunger ”Bless the Lord”, varefter Jesus säger till skådespelarna att de inte ska oroa sig för morgondagen: ”Morgondagen kommer att ta hand om sig själv. Idag har sina egna problem.”

I en antifonisk kör reciterar skådespelarna saligprisningarna. Judas riktar den sista saligprisningen om förföljelse till Jesus, och Jesus byter snabbt ämne (”Har jag någonsin berättat att jag brukade läsa fötter?”). Jesus övertygar dock skådespelarna om att det är ”allt för det bästa” och att himlen innehåller den ultimata belöningen när Jesus och Judas gör en mjuk sko tillsammans.

Detta följs av liknelsen om såningsmannen och fröna, som Jesus berättar för dem att de representerar Guds ord (”Alla goda gåvor”).

Vid denna tidpunkt i musikalen har gruppen förvandlats från en trasig skara, till en gemenskap av kärlek och omtanke och marscherar nu som soldater i militären, vilket innebär att de har förmågan att tänka som en enda person. Med Jesus som drill sergeant framför de liknelsen om den förlorade sonen. De sjunger ”Light of the World” om Kristi ljus och hur det lyser i varje person.

PausEdit

Jesus tackar publiken för att den kommit och meddelar att det är 10 minuters paus.

Det förekommer interaktion med publiken under pausen. I den ursprungliga produktionen anslöt sig skådespelarna till publiken för att dricka vin och bröd. I Broadway-revyn 2011 bjöds publiken på vin på scenen.

Den andra akten inleds med att en eller flera av skådespelarna sjunger ”Learn Your Lessons Well” och kallar publiken tillbaka till sina platser.

Andra aktenRedigera

Efter reprisen av ”Learn Your Lessons Well” sjunger en av skådespelarna ”Turn Back, O Man”, där han vädjar till mänskligheten att ge upp sina tillfälliga strävanden och vända sig till Gud. Jesus säger sedan: ”Detta är början.”

Flera av skådespelarna börjar sedan ifrågasätta Jesu auktoritet, och han svarar med ännu en liknelse. Han får frågan: ”Vilket är det största budet?” och svarar: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och hela din själ…. Och det andra är likadant: ’Du skall älska din nästa som dig själv’.” Fariséerna fortsätter att ifrågasätta honom, och han beklagar ”Ack för er” och kallar dem hycklare. Medlemmar av skådespelarna samlas, sjunger med i Jesu sång och kastar skräp på fariséerna.

Jesus förutsäger att han inte kommer att synas på ett bra tag, medan han står vid ”klagomuren”, och förutspår stora krig och hungersnöd. Han påminner skådespelarna och publiken om Noas tid och lär ut att tron kan lugna stormen. Det berättas för skådespelarna: ”Håll er alltså vakna. Människosonen kommer att komma vid en tidpunkt när ni minst anar det.”

En kvinna bland skådespelarna blir utstött som äktenskapsbryterska. Jesus säger: ”Låt den av er som är felfri kasta den första stenen”. Hennes anklagare böjer sedan sina huvuden och går därifrån. Jesus går över till henne och frågar: ”Kvinna… var är de nu? Har ingen fördömt dig?” Kvinnan svarar: ”Ingen, herrn.” Han säger till henne: ”Du kan gå, men synd inte igen.” När hon ser Jesus gå ifrån henne ber hon honom att stanna ”vid min sida”. Under denna sång förutspår Judas sitt kommande förräderi mot Jesus.

I ett av de ljusare ögonblicken i den andra akten berättar Jesus hur han kommer att skilja människorna åt på samma sätt som en herde skiljer sin hjord i får och getter. Fåren kommer att komma in i himlen medan getterna måste lida evig fördömelse. ”We Beseech Thee” ropar getterna och ber om nåd.

Efter sången påminner skådespelarna varandra om att ta saker och ting ”dag för dag”, medan de tar bort sin clownsmink, ansiktsfärg eller föremål. De samlas för den sista måltiden och Jesus berättar för dem att en av dem kommer att förråda honom. Varje medlem frågar: ”Är det jag?” och slutar med Judas: ”Rabbi… kan du mena mig?” Jesus säger åt honom att snabbt göra det han måste göra och Judas springer iväg. Jesus bryter brödet och delar med sig av vinet, samtidigt som han säger de traditionella hebreiska sedervälsignelserna. Han säger till sina anhängare att de kommer att äta tillsammans i himmelriket. Bandet sjunger ”On the Willows”, som handlar om det som har offrats. I sången tar Jesus farväl av de medverkande. Han ber att de ska vänta på honom när han går in i Getsemane trädgård för att be.

I trädgården bönfaller Jesus Gud om att låta bördan lyftas från hans axlar om det finns ett annat sätt. Jesus återvänder till sina efterföljare och finner dem alla sovande. Han ber dem att hålla sig vakna, men de somnar alla igen och Jesus varnar dem att de alla kommer att förråda honom tre gånger (en hänvisning till aposteln Petrus). Jesus ber sedan till Gud att om hans död inte kan förpassa honom så måste hans vilja ske. Han frestas sedan av Satan (vanligtvis spelad av apostlarna), men beordrar honom bort.

Judas återvänder för att förråda Jesus, men har ett ögonblick då han inte kan förmå sig att göra det. Han försöker gå därifrån men finner sig inlåst av osynliga väggar, förutom en väg som leder till Jesus. Jesus uppmuntrar Judas att göra det han har kommit för att göra, och Judas tar tag i Jesus för att föra honom till korsfästelse. Samhället börjar attackera Judas, men Jesus säger åt dem att sluta, eftersom alla som lever genom svärdet en dag kommer att dö genom det. Judas (vanligtvis ensam, som en representation av de andra som arresterade Jesus) binder Jesus på ett elstängsel (som representerar korset) medan Jesus skäller ut honom för att han arresterade honom på natten, men säger sedan att det var tvunget att hända för att uppfylla profeternas skrifter.

”Finalen” börjar, högljutt och i B-moll, med Jesus som klagar: ”Åh, Gud, jag blöder”, och samhället svarar: ”Åh, Gud, du blöder”. Jesus dör och musiken tar slut. Kvinnorna i gruppen sjunger ”Long Live God”, och männen stämmer in med ”Prepare Ye the Way of the Lord” i kontrapunkt. Rollpersonerna tar bort Jesus från staketet och bär ut honom, antingen utanför scenen eller genom gångarna. De avslutar sedan med en repris av ”Prepare Ye the Way of the Lord” och avslutar föreställningen full av kärlek och tro.

SluttolkningRedigera

Som i kritiken av 1970 års rockopera Jesus Christ Superstar finns det kontroverser om att det inte finns någon uppenbar anspelning på Jesu uppståndelse i föreställningen. Det kan tolkas som att antingen sången av ”Prepare Ye” i finalen eller ridåutropet, där alla inklusive Jesus återvänder till scenen, representerar uppståndelsen. Enligt Music Theatre Internationals manuskript är båda dessa representationer giltiga.