Frank Norris

Frank Norris, efter Benjamin Franklin Norris, (född 5 mars 1870 i Chicago, Illinois, USA – död 25 oktober 1902 i San Francisco, Kalifornien), amerikansk romanförfattare som var den förste betydande naturalistiska författaren i USA.

Norris studerade måleri i Paris i två år men bestämde sig sedan för att litteraturen var hans kall. Han studerade vid University of California 1890-94 och tillbringade sedan ytterligare ett år vid Harvard University. Han var nyhetskorrespondent i Sydafrika 1895, redaktionsassistent på San Francisco Wave (1896-97) och krigskorrespondent på Kuba för McClure’s Magazine 1898. Han började arbeta på förlaget Doubleday, Page, and Company i New York City 1899. Han dog tre år senare efter en operation för blindtarmsinflammation.

Norris första viktiga roman, McTeague (1899), är ett naturalistiskt verk som utspelar sig i San Francisco. Den berättar historien om en dum och brutal tandläkare som mördar sin snåla fru och sedan möter sitt eget slut på sin flykt genom Death Valley. Med den här boken och de som följde efter den, anslöt sig Norris till Theodore Dreiser i den främsta raden av amerikanska romanförfattare. Norris mästerverk, The Octopus (1901), var den första romanen i en planerad trilogi, The Epic of the Wheat, som handlar om de ekonomiska och sociala krafter som är inblandade i produktion, distribution och konsumtion av vete. The Octopus skildrar med djärv symbolik veteodlingen i Kalifornien och veteodlarnas kamp där mot ett monopolistiskt järnvägsbolag. Den andra romanen i trilogin, The Pit (1903), handlar om vete-spekulation på Chicago Board of Trade. Den tredje romanen, Wolf, som var oskriven vid Norris död, skulle visa hur amerikanskt odlat vete lindrar en svältdrabbad by i Europa. Vandover and the Brute, som publicerades postumt 1914, är en studie av degeneration. McTeague filmades av Erich von Stroheim 1924 under titeln Greed och sattes upp som opera av kompositören William Bolcom och regissören Robert Altman 1992.

Efter förebild av Émile Zola och de europeiska naturforskarna försökte Norris i McTeague att med realistiska detaljer beskriva ärftlighetens och miljöns inflytande på människans liv. Från och med The Octopus antog han ett mer humanitärt ideal och började se romanen som en lämplig agent för social förbättring. I The Octopus och andra romaner strävade han efter att återföra amerikansk skönlitteratur, som då dominerades av historisk romantik, till mer allvarliga teman. Trots sina romantiserande tendenser ger hans romaner en levande autentisk och mycket läsvärd bild av livet i Kalifornien vid sekelskiftet 1900.

Norris skrifter samlades (10 vol.) 1928, och The Letters of Frank Norris redigerades av Franklin Walker 1956.